Det offentliga har ingen religionsfrihet

En barnmorska har ingen rätt att kräva att staten ska börja tillämpa lagen olika på grund av religion eller annat. Passar inte det får man välja ett annat yrke, skriver professorn Staffan Lindberg.

REPLIK.

Läraren och konservativa skribenten Frida Park skriver på Expressen Debatt (26/1) att barnmorskan Ellinor Grimmark självklart inte ska behöva utföra abort. Hon lägger också till bland annat att ”rätten till samvetsfrihet innebär att det inte är staten som i första hand definierar vad som är moraliskt riktigt – utan individen själv.” Sedan följer en rad argument staplade på varandra med oklart sammanhang som lätt vilseleder läsaren om vad som står på spel här. Låt oss ta utgångspunkt i pudelns kärna, det vill säga samvetsfriheten.

Vad Frida Park helt enkelt inte verkar ha förstått är att det offentliga, det vill säga stat, kommun, och landsting, varken har religionsfrihet eller samvetsfrihet. Tvärtom säger vår grundlag (Regeringsformen 1 kap. 1§) att ”den offentliga makten utövas under lagarna.”

 Detta betyder att varje individ som ikläder sig rollen som offentlig maktutövare – till exempel genom att arbeta som barnmorska och då tillgodose att varje individ som söker vård inom detta område får det denne har rätt till – måste följa lagen. Punkt slut. I detta fall ger lagen alla kvinnor rätt till abort, och varje företrädare för det offentliga måste tillgodose den rätten.

Etiska dilemman som individer kan känna i sådana situationer får sådana som Ellinor hantera privat, det vill säga välja ett annat yrke eller försöka hitta någon privat, icke-skattefinansierad institution där hon kan få sina privata angelägenheter tillgodosedda. Hon har ingen rätt att kräva att staten ska börja tillämpa lagen olika på grund av sin personliga övertygelse vare sig den är grundad i religion eller annat.

Det är lätt att föreställa sig vad ”samvetsfrihet” skulle kunna innebära. Lärare som Frida Park själv kanske inte tycker att dennes samvete (med hänvisning till Gamla Testamentet) tillåter att undervisa om evolution utan vill predika som sanning att Gud skapade världen på sex dagar. Ska en ortodox busschaufför kunna neka ensamma kvinnor att åka med dennes buss av samvetsskäl?  

Tänk er åklagaren som av samvetsskäl och med hänvisning till religion inte väcker åtal mot en våldtäktsman därför att denne erbjuder sig att gifta sig med offret.

Föreställ er polismannen som enligt sin ”samvetsfrihet” inte kan tillåta sig gripa en person vilken försvarat familjen heder genom att kasta ut dottern från balkongen. Skulle jag, om jag var muslim, kunna neka till att utföra mitt jobb i det offentliga på fredagar för att mitt samvete säger att jag måste vara i moskén?

Detta är bara några exempel på hur argumentet om samvetsfrihet på ett område är ett sluttande plan som leder till urholkning av likhet inför lagen och individens rättigheter.

Click here to read the complete article