Når ble kriminelle en egen folkegruppe?

Den svenske politietterforskeren Peter Springare er anmeldt av sine egne overordnede for “hets mot folkegruppe” etter at han i et Facebook-innlegg skrev det alle – svenske, danske og norske myndigheter inklusive – visste fra før. En fri, demokratisk rettsstat har altså kommet dithen at sannheten etterforskes som hatkriminalitet.

– Jag är så jävla trött, skrev politietterforsker Peter Springare på Facebook på fredag, og viste til at innvandrere og asylsøkere fra OIC-land (R3-land) er sterkt overreprepresentert hva gjelder kriminalitet, og da særlig vold og voldtekt.

Länder som representerar veckans alla brott: Irak, Irak, Turkiet, Syrien, Afganistan, Somalia, Somalia, Syrien igen, Somalia, okänt land, okänt land, Sverige. Hälften av de misstänkta kan vi inte veta säkert eftersom de inte har några giltiga papper. Vilket i sig oftast innebär att de ljuger om nationalitet och identitet.

Nu pratar vi bara Örebro kommun. Och dessa brott upptar vår utredningsförmåga till 100%.

Så här ser det ut och har sett ut de senaste 10-15 åren.

Han er neppe alene om å være lei.

På grunn av våre (u)ansvarlige myndigheter – som har sørget for at vi har liten eller ingen oversikt over hvem og hva som faktisk slippes løs på befolkningen og/eller får oppholdstillatelse – er etterforskningen av tilvandret kriminalitet blitt ekstremt tidkrevende. Samtidig fører den sjelden frem fordi politi og påtalemyndigheter sliter med å i det hele tatt finne riktig identitet på den/de pågrepne. Noen asylsøkere opererer også med flere identiteter og forskjellig alder fra forskjellige europeiske land.

I forbindelse med innvandrerungdommene og de unge asylsøkerne som for tiden herjer på Sveriges største kjøpesenter – Nordstan i Göteborg – og gjør tilværelsen særdeles utrygg for ansatte og besøkende, forteller byens påtaleadvokater Daniel Jerdén og Linda Wiking følgende oppbyggelige historie om tingenes tilstand:

Men Samirs rätta identitet är – trots att han nu ställs inför rätta för dråpförsök – inte känd av polisen. Han har fyra olika identiteter i olika ärenden och hans fastställda ålder på 18 år anses bara vara den mest säkra av en rad olika åldersuppgifter.

Åklagare Daniel Jerdén berättar om hur själva brottsutredningen – i detta och flera andra fall med ensamkommande flyktingungdomar – numera utgör den minsta utmaningen i en förundersökning.
Den stora utmaningen är att få reda på vilka ungdomarna egentligen är.
– Utan konkurrens är det den svåra delen i det ärendet att försöka få reda på vem han är. Och hur gammal han är, säger åklagare Jerdén.

Han lyfter fram flera grundläggande brister i Sverige.

– Det är ett systemfel i hela Sverige. Sverige är inte byggt på att hantera personer som inte har personnummer och fast adress. Det är även problem i kontakter mellan myndigheter.

3250 anmälda brott i Nordstan under 2016

Flera olika identiteter kan finnas hos polisen, åklagarmyndigheten och andra myndigheter. Eftersom fingeravtryck och «topsningar» inte sker vid snatterier och bötesbrott, blir det svårt att senare knyta ihop brott och personer.
– Så då kan man komma och gå i olika namn lite hur som helst till olika myndigheter.

Åklagarkollegan Linda Wiking i Göteborg:
– Det är ett jätteproblem, och just att vi inte vet, när vi pratar om unga som begår brott, vi vet ju inte vilka de är egentligen. De kan bara säga ett namn och en ålder.

Click here to read the complete article