Svensk asylpolitik framhålls åter som varnande exempel

I en aktuell debattartikel lyfter Norges invandrings- och integrationsminister fram Sverige som ett varnande exempel. Hon konstaterar bland annat att den ansvarslösa svenska asylpolitiken lett till enorma ekonomiska belastningar. Hon menar också att de parallellsamhällen med skyhög kriminalitet och väldiga sociala problem som vi idag ser i praktiskt taget alla större svenska städer skulle vara oacceptabla i Norge.

Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug får i sin roll som Norges invandrings- och integrationsminister regelbundet kritik från den norska vänstern. Listhaug vill föra en ansvarsfull, Norge-vänlig politik. Norge bör, enligt Sylvi Listhaug, inte ta emot fler asylinvandrare än man klarar av att integrera. Det norska samhället ska ställa skarpa, tydliga krav på invandrare att vara laglydiga, lära sig norska och sträva efter att komma i arbete och bli självförsörjande. Det handlar m.a.o. om en invandringspolitik baserad på sunt förnuft, och på insikten att norska politiker i första hand bör se till det norska folkets bästa.

En av de senaste attackerna mot den sittande norska regeringens asylpolitik kom från Audun Lysbakken, ledare för Sosialistisk Venstreparti. Lysbakken har tidigare framhållit den släpphänta, svenska massinvandringspolitiken som ett föredöme, och bland annat beskrivit Sverige som “ett ljus i Europa“. Han tillhör alltså den kategori naiva vänsterpolitiker som tror att vi i Västeuropa kan ta emot obegränsade mängder asylinvandrare från Mellanöstern och Afrika och samtidigt bibehålla stabila, välfungerande välfärdssamhällen.

Lysbakken får emellertid svar på tal av Sylvi Listhaug. I en debattartikel som på lördagen publicerades i Oslo-tidningen Dagbladet frågar Listhaug om Audun Lysbakken verkligen vill att Norge ska drabbas av samma gigantiska problem som Sverige till följd av okontrollerad massinvandring nu står inför?

Ur ett svenskt perspektiv är det både intressant och djupt ledsamt att konstatera att Sverige numera med självklarhet beskrivs som ett land som står inför närmast olösliga problem, och som utgör ett varnande exempel för andra länder. Så här beskriver den norska invandrings- och integrationsministern situationen i Sverige (i översättning):

I fjol kom över 160 000 asylsökande till Sverige. I Malmö var asylsökande tvungna att sova på kartongbitar utomhus, i bitande vinterkyla. Systemet kollapsade. Det kostar nu Sverige över 50 miljarder svenska kronor om året att hantera den rekordhöga asyltillströmningen. Det är mer än de totala kostnaderna för det svenska försvaret, och c:a 8 miljarder mer än vad svenskarna lägger på polis och rättsväsende.

Integrationsutmaningarna är enorma i Sverige. Aftenposten har i flera reportage avslöjat förhållanden vi i Norge inte kan acceptera, och som vi måste göra allt vi kan för att motverka. Den 18 april kunde vi i Aftenposten läsa att omkring 130 ‘jihadister’ rekryterats för att strida i Syrien från sex problemområden i Göteborg. Enligt en hemlig polisrapport som tidigare tagits upp definieras 52 stadsdelar i Sverige av polisen som särskilt farliga, laglösa områden. Enligt medias skildringar begås brott öppet i dessa områden. De problem som omtalas är bland annat kriminella gäng, barn som bär vapen. öppen försäljning av narkotika, samt maskerade grupper som kastar sten mot polisfordon. Samhällets grundläggande värderingar har i dessa områden raserats.

Sylvi Listhaug slår fast att den typ av parallellsamhällen som i allt snabbare takt växer fram i Sverige inte kan accepteras i Norge. Norsk asyl- och invandringspolitik, menar Listhaug, ska bygga på att invandrare integreras i det norska samhället. Om det ska vara möjligt ska man inte ha en större invandring än man kan hantera. Sylvi Listhaug skriver bland annat (i översättning):

Vi kan inte godta parallellsamhällen i Norge. Norska värderingar skall respekteras, även av dem som väljer att komma till Norge. Vår politik handlar om att slå vakt om de norska värderingarna genom att ställa krav och att motivera den enskilde att integreras i vårt samhälle. Den enskilda individen förväntas göra avsevärda ansträngningar för att lära sig norska, skaffa arbete, och bli en del i lokalsamhället.

Click here to read the complete article